For every life for liberation

Om strävan efter att hålla sig smal, alltså inte av hälsosamma skäl utan av utseendemässiga skäl åtminstone gjorde någon av oss lyckligare, friskare, mer nöjda med livet och oss själva hade jag kunnat förstå den ansträngning vi faktiskt lagt ner och den uppoffringar vi gjort. Men jakten på en kropp som är ”smal och fin” har inte bidragit till vare sig lycka, förbättrad hälsa eller livsglädje. Tvärtom. All den tid som har lagts ner på bantning, alla tankar som ägnats åt vikt och utseende, all energi som har gått åt till dåligt samvete och självförebråelser har varit och är bortkastad tid.


Snart blir jag en sån där jobbig jävel som jag en gång hatade mer än någonting annat på jorden.

20130530-111807.jpg


Projektarbete.

”1. Inledning

Är höjden av lyx att svälta sig i ett land som har ett överflöd av mat? Eller är det höjden av kontroll? I västvärlden har vi så många valmöjligheter när det kommer till vår mat att det kan bli ett stort problem för oss. Ideal och normer som ständigt uppmuntrar till smalhet, bantning, yttre skönhet och perfektion påverkar oss antagligen mer än vad vi tror. Stress och prestationskraven som finns blir övermäktiga och att kontrollera mat, kropp och vikt blir ett ”enkelt” sätt att hantera det här på. Maten är ett stort fokus i vår vardag och media talar dagligen om för oss vad vi ska och inte ska äta med fokus på att vi ska gå ner i vikt och ha en platt mage. Reklamen på tv, i tidningarna och ute på gatorna visar tydligt upp de smala modellerna som en förebild på hur vi ska se ut för att synas, få plats och på något sätt ens få existera i samhället.

Att ätstörningar är vanliga i vårt samhälle kan nog alla mer eller mindre vara överens om. Ibland undrar jag om det i dagens samhälle finns någon människa som har ett normalt förhållande till mat, kropp och träning. Frågan är när det friska beteendet övergår till det sjuka och när det sjuka beteendet övergår till det friska?

”Om jag inte är bra på någonting så ska jag i alla fall bli bäst på att vara smal”, tänkte jag för åtta år sedan när jag blev sjuk i anorexi. Hetsen blev för mig, som för många andra, svår att skydda sig ifrån. Konsekvenserna och symtomen blev allt fler ju längre tiden gick. Jag ”levde” här och nu, så länge jag var smal och gick ner i vikt så spelade mitt välmående ingen roll. Jag tror att människor sällan stannar upp och tänker på hur mycket stryk kroppen tar av att man experimenterar med den så mycket som vissa faktiskt gör idag i form av bantning, svält, hetsätning, extrem träning och allt därtill. Vad som utgör en ätstörning kan nog ingen riktigt svara på, det vanligaste som jag tror, så som det var för mig, är att det börjar med en oskyldig bantning som helt enkelt går överstyr och blir helt okontrollerbar.

Jag vet att många känner sig väldigt ensamma i sin ätstörning och att deras beteende känns som något unikt, alternativt att man tror att symtomen och konsekvenserna inte är något som kommer drabba just mig. Jag har därför valt att bevisa motsatsen. Ensam kan man känna sig, men när man hör olika personer berätta om sin ätstörning är det som att höra någon berätta exakt samma historia flera gånger, vare sig det handlar om kroppens sätt att säga ifrån på, ångesten kring maten eller den skeva självbilden.


Kärleksmums och toscakaka-vegan.

Kärleksmums
6 dl socker
9 dl vetemjöl
4 msk kakao
1 msk vaniljsocker
4 tsk bakpulver
300 g (smält) veg. margarin
1,5 dl soja- eller havregrädde
3 dl soja- eller havremjölk

Glasyr:
225 g (smält) veg. margarin
3 msk vatten
5 msk kakao
1 msk vaniljsocker
10 dl florsocker

Garnering:
Kokosflingor

Blanda alla ingredienser i en bunke och häll ut smeten i en långpanna med bakplåtspapper.
Grädda 175 grader i ca 20-25 minuter.
Smält smöret till glasyren och blanda ner resten av ingredienserna.
När kakan har svalnat häll på glasyren och strö över ett lager med kokosflingor.

Tscakaka
100 g (smält) veg. margarin
½ dl soja- eller havregrädde
1½ dl socker
2 dl vetemjöl
2 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
½ dl soja- eller havremjölk

Glasyr:
75 g mjölkfritt margarin
1 dl socker
2 msk vetemjöl
1 msk soja- eller havremjölk
2 dl finhackad sötmandel/mandelspån (går att köpa färdigt)

Blanda alla ingredienser, smörj och ströa en rund form och häll i smeten.
Grädda 175 grader i ca 20-25 minuter.
Blanda ihop alla ingredienser till glasyren i en kastrull.
Värm röran under omrörning tills den tjocknar.
Ta ut kakan och bred på glasyren.
Grädda i mitten av ugnen i 175 grader i 10 minuter till.


Samhället.

Projektarbete.
På kvinnofolkhögskolan.
Det vi väljer att skriva om är:
Träning.
Mat/kost.
Sex.
Hälsa.
Skönhetsprodukter.

Jag klandrar ingen.
Jag skriver om ideal och ätstörningar.
Oavsett våra individuella intressen så speglar det sig så jävla mycket.
Vi är kvinnor och det är det här vi SKA vara intresserad av.


En månad.
Det går liksom inte att förstå hur snabbt tiden går.
Var så säker på att jag aldrig skulle klara det.
Men fan vad bra det gick.
Och fan vad bra jag mår.
Och fan vad jag måste sluta svära.
Fan fan fan.
Okej, det var sista gången.


There’s one thing I want to say, so I’ll be brave
You were what I wanted
I gave what I gave
I’m not sorry I met you
I’m not sorry it’s over
I’m not sorry there’s nothing to save


Två dagar senare.

Jag vet att det här bara är en period.
Någonstans i allt det här kaoset kan jag ändå se ett slut.
Jag vet bara inte när.
Inte hur.
Bara att det finns.
Snart har det gått en månad.
Sen två. Tre. Ett halvår. Ett år.
Det här kommer ordna sig.
Precis som allt annat gör.


02.34

Beccis sa att man kan räkna sina andetag för att kunna somna.
”Har du kommit till 500 så kan du ge upp, för då kommer du inte kunna somna”
498.
499.
500.


bloglovin
VeggieToppen